Bye bye Blogger

Jag är nu hjärtligt trött på Bloggers verktyg - det funkar bra på laptop men inte med iPad, så NU FÅR DET VARA NOG! Jag hoppas teknologin fungerar, det borde var bara att klicka/trycka

  HÄR


så skuttar man till den nya adressen. Den ska ni förstås sen helst bokmärka på lämpligt sätt, beroende på hur ni är vana att läsa, och vilket verktyg ni använder. (Mac/PC, IOS/Windows)

Lycka till!

Fegisar eller kloka djur?

Isen ligger på Dämman och Kvarnträsk, och är tjock nog att hålla för ett lokomotiv (Nå nästan, det här med lokomotivet är ett talesätt inom familjen). Men faktum är att jag varit ute och bonkat (betyder kollat isen med yxa) och kunnat konstatera över 15 cm. Mycket riktigt har också rådjuren insett att isen bär, så de går nu både kors och tvärs.

Men ån mellan Kvarnträsket och Dämman är ett kapitel för sig. Det är mycket sällsynt att forsen fryser till helt och hållet, det kräver mer än två dar under minus 20. Nu ligger ån öppen, med ett bräm av is på bägge sidor.



För ett par år sedan hittade jag mystiska blodspår på stranden - ett rådjur hade envisats med att ta sig över och hade skrapat sig på iskanten. Nu har de - tillsvidare - varit klokare och bara bonkat på iskanten.



Men räven har raskat över isen, och märkligt nog på det allra farligaste stället!




I sanningens namn måste jag medge att jag en vinter tog mig över på liknande is, på nästan samma ställe. Men jag hade skidor och visste att vattnet inte är djupare än till halva låret, ungefär. Dessutom öppnade jag skidbindningarna innan jag stakade mig över - det är inte roligt att öppna bindningarna under vattnet!

Hjortar och rådjur är klokare, och har inga skidor. Men jag har ofta undrat HUR de bedömer läget, det brukar räcka länge innan de vågar gå över isen på sjön, och tydligen är de ännu försiktigare med ån. Ett stycke uppströms var isen faktiskt 4-5 cm (med snötäcke på) så den skulle ha hållit bra, men inte heller där hade de vågat sig ut.

I Finland är myndigheterna mycket försiktiga med att ge råd i radio och TV - långt efter det att erfaret folk är ute på isen fortsätter myndigheterna att varna.

I Holland hörde jag ett radioreportage som sade att 4-5 cm is håller bra (det vet "de gamle" i Finland också), men sen kom tillägget att "om man åker tillräckligt fort på skridsko går det bra också på 2-3 cm"!

Men för ordningens skull en påminnelse: Gå aldrig ut på isen utan att bonka först!

Isblommor på kanalen

Gräsvikskanalen frös till för första gången detta år, andra denna vinter. Fina mönster men surt för änderna och svanen Svante.

Bloggposten är mera ett experiment, eftersom jag äntligen lyckats utröna ett sätt att få bilderna från telefonen (eller iPaden) in i bloggers system så att bloggen kan uppdateras från iPaden. Det finns dock också andra problem att övervinna, tillsvidare tycks det vara omöjligt att få texten placerad före/ovanom bilden.

Trägen vinner, månne det inte småningom utkristalliserar sig hur det ska gå till, åtminstone detta inläggs layout fungerar ju någorlunda. Men faktum kvarstår att det är betydligt lättare att jobba via laptop - men den vill man ju helst inte släpa med sig på resor.

Nähä - det visar sig vara ganska omöjligt att redigera texten på iPaden - det blir väl bara att bita i det sura äpplet. 

Tätt hus

I byggandets byråkrati ingår en mätning av husets täthet. Om leverantören lovat ett värde mindre än 4 bör man alltså tillkalla en konsult som sköter om mätningen (för energiklassificering mm, ni vet det där med A, B, C o.s.v.,  som numera finns kletat på alla kylskåp, frysboxar etc.)

Kastelli hade lovat ett värde på 1,2 (ganska häftigt, säger t ex min byggmästare, men det kanske är en konkurrensfördel i dagens galna värld?)

Nå, mannen kom och tejpade för spisluckan, drog plastsäckar över ventilationstrattarna på taket och installerade en plastdörr med fläkt och mätattiraljer i ytterdörren.



Sedan drog han igång, först med undertryck vilket visade att en golvbrunn var torr så den måste tejpas över. Sedan gällde det att med värmekamera lokalisera eventuella läckage - de två dörrar som anlände försenade och alltså installerades av mellanväggsbyggarna har jag från början misstänkt (det finns en plåt under dörren som inte var fastskruvad enligt alla konstens regler), och mycket riktigt läckte de lite under tröskeln. Byggarslarv, alltså.

Men summa summarum, medeltalet mellan under- och övertryck blev 0,9, så huset är bättre byggt än de flesta. Det blev dessutom ännu tätare när jag fixade tröskeln i verkstaden (som ännu kunde åtgärdas från insidan) och satte ytterligare neopren kring vattenledningens och jordvärmens rör där de kommer in genom betongplattan.

Ventilationssystemet, som håller ett litet undertryck hela tiden, har en funktion som minskar på suget när man tänder brasan, för att förbättra draget. Den har tidigare inte behövts.

Nu hade jag igen tänt brasan i vanlig ordning, och undrade över ett kraftigt brusande ljud i hjälpköket (Ni vet, Rummet För Skötsel....). Det lokaliserade jag till golvbrunnen, som också var torr. I motsats till normala lösningar har de tydligen lett vattnet från lavoarer och tvättbaljor rakt ut i avloppet, så man blir tvungen att se till att det finns vatten i två av golvbrunnarna. Gäller att hitta på nån vätska som inte avdunstar!

Jag hällde  alltså vatten i golvbrunnen och tystnaden bredde ut sig. Ett ögonblick senare bredde röklukten ut sig - kakelugnen drog nu baklänges när det täta huset inte fick luft tillräckligt. Snabbt opp med ytterdörren och ordningen var återställd. Inte en bra lösning i minus 20 grader, sen gällde det att hitta bruksanvisningen för ventilationssystemet och ställa in brasfunktionen. Den är egentligen avsedd bara för 15 minuter när man tänder, vi får se vad man kan hitta på i längden.

Det ska bli intressant att bryna kött i morgon och köra för fullt med spisfläkten - förmodligen måste man öppna ytterdörren för att fläkten ska orka suga ut stekoset.

Never a dull moment.

Ådi

Man kan ju inte begära att de kulturpersoner som valt namnet för centrumbiblioteket ska veta att Oodi (om det inte översätts till Odet) blir Ådi på svenska .

Här har ni ert centrumbibliotek!



Kulturbeslutsfattare läser förstås inte serier, och allra minst på svenska!

Hyvää Uutta Vuotta!

Jul ute och inne

Julen firades utan större åthävor i det nya huset - inofficiellt, för slutgranskningen återstår. Idag inväntar jag en mätning av husets täthet, har ingen aning om varför den behövs, förmodligen något med energiklassificering? Jag får lov att fråga byggnadsgranskaren sen när han kommer, nån gång i början av nästa år.

Julen till ära drog jag igång också den foderautomat som syns från vardagsrumsfönstret, och köpte ett par kilo äpplen så att kräken skulle få lite julstämning. Mycket riktigt hittade de serveringen på själva julaftonen och käkade snällt upp äpplena.



Inomhus har vi både gran, amaryllis och julstjärnor. Granen och julstjärnorna är ganska mediokra, men amaryllisen förtjänar att visas.



Täthetskonsulten kommer klockan 9, och en timme senare kommer kusinen med taxen Miina för att låta rådjuren springa av sig julfläsket. För formens skull tar jag väl nog bössan med ut i skogen - alla andra får bli i fred, men här har synats ett rådjur som haltar omkring på tre ben, kanske resultat av nån trafikskada?

I min ungdom fick jag till julen av min far en ask så kallade pennispatroner till mitt miniatyrgevär, åtföljd av  följande minnesvärda vers:

När julefriden tagit slut
ropar man GE ELD och SKJUT
kråkor, råttor, även möss
får av livet ta ajöss!

Black and White

.....eller "Pudeln Putte skulle gärna vilja stifta närmare bekantskap men Svanen Svante, men vattnet
 skiljer dem åt". Bildkvaliteten kunde gärna vara bättre, men utan sol blir det vad det blir.